Ja,ha. Jag känner att jag är "lite"jagad. Det är ju det här med mönster.Om man  har en garnaffär, gör egen design, och man visar bilder på det man skapat. Ja, vad händer då.  Jo kunderna vill ju kunna köpa ett mönster till det som är uppstickat i butiken. Här har jag ett allvarligt problem. 

Jag tar ett garn jag vill sticka i. Någonstans innne i huvudet har jag en bild av vad det skall bli av detta nysta. Jag hittar en sticka som känns skön och sen kör jag. Givetvis har jag block och penna framme. AMBITIÖS

Varför det undrar ni kanske. Jo, jag skall ju göra ett mönster. Mycket riktigt. Överst på pappret skriver jag.

Väska. Garn: Freja  Sticka:  Rundsticka 4, 60 cm

Lägg upp 120m, Sticka resår. 1rm, 1am i 6cm. På sista resårvarvet ökas 20 m jämnt fördelat. ..................................................
..................................................
......------------

ja jag vet inte hur många  papper jag har som ser ut så här.

Det konstiga är att väskan är klar, men inte mönstret .

Just nu sitter både min man och son på en annnan dator och försöker hitta ett program som är lite "lätt" för mig att använda när jag gör mönster.  Jag hoppas att dom lyckas .

Nu är jag på gång med mössor igen. Tyvärr är de här dockornas huvud inte formade som vanliga huvud. Hur man än försöker få mössorna att sitta snyggt på så blir det inte bra i alla fall.

Här är en bild av de väskor jag stickar. Nu skall jag bara få till något som matchar. Antingen halvvantar, mössor eller benvärmare. Det är snart dags att plocka ihop alla alster. Fästa en del trådar, märka med tvättråd och adresslapp.

Varför gör man inte det meddetsamma. Ja, man kan ju undra.

Själv har jag nästa projekt i huvudet redan innan jag stickat första varvet på det som jag håller på med. Ibland kan jag bli lite avundsjuk på dom som stickar färdigt det projekt dom håller på med innan nästa är på gång.

Ja ha, nytt garn. Hur i allsindar skall jag kunna låta bli detta garn. igentligen vill jag bara slita av banderollerna och börja. Men se nej, det

går inte. Lite självdisiplin får man ha. Just nu är jag uppe i 7 par halvvantar. PS om ni kollar i högra nederkanten syns en liten flika av ett par. Alltså har jag ett par kvar. Fast jag får erkänna att jag börjat på en trekantssjal i Sara. Dubbelt garn i svart och mörkgrått.

Teknik, teknik och åter teknik.

I går kväll skulle jag lägga upp lite bilder på den här sidan. Kollade runt i datorn och letade efter bilder jag visste att jag hade. Hittade jag dom, nej. faktum var att bilderna jag letade efter finns i datorn som jag sköter företaget från. 

Ja ha, det är väl bara att skjuta några nya. Fram med pulsvärmarna. (Jag är uppe i 6 par nu). Fixa lite med ljuset och fram med kameran. Ett foto. Sedan var batterierna slut. Det är ju bara att skicka in dom i batteriladdaren. Var finns den. Hittade inte den här hemma. Äsch, den ligger nere i affären. Ja, ja får väl fixa det i morgon.

Då kommer sonen och undrar vad jag gör. Förklarar för honom och han utbrister. Ja, men ta bilderna med telefonen och kör över det på minnet och in i din dator. Sen kan du ta med dom ner till affären på minnet i morgon och använda dom där.

-Ja ha, hur gör jag det frågade jag.

-Ja, du bara tar det på minnet och sätter in det i kortläsaren och laddar upp dom.

Nu blev det bara för mycket för mig. Datorn är ju ett fantastiskt instrument. Men i bland blir det bara för mycket.

Väl nere i butiken i dag letade jag som en toking efter batteriladdaren.

Min egen kamera klarar jag av. Jag vet vilken sladd jag använder.

Förmodligen ligger den där hemma någonstans i alla fall.

Hmm, fortsättning följer. Jag måste ju få in lite bilder.

Pulsvärmare.

Just nu känner jag mig som en liten robot. Lägger upp samma antal maskor. gör likadana flätor. Stickar en kil till tummen. Några varv till. Några räta varv, avmaskar. Lägger upp samma antal maskor en gång till och så håller det på. Vad jag gör? Jo det är dags att börja förbereda ett par utställningar och sedan går det undan och blir julmarknaderna. Än så länge har jag bara anmält mig till en julmarknad. Fast jag misstänker att det blir ett par till innan julen är här.

Så vad har jag på scemat.

15 par pulsvärmare

10 par benvärmare (minst)

halskragar hur många har jag inte bestämt. Vi får se.

Herrmössor, måste hitta på någon snygg modell.

Nu har dotterns kjol blivit klar. Nästa önskemål från denna unga dam var ett par matchande benvärmare. då fick det bli ett par sådana också. Av bara farten blev det faktiskt ett par bruna till mig själv. Ja, inte trodde jag att jag skulle bära benvärmare igen. Under många år skrattade man ju åt detta "Lanefelt" plagg.

Hur som helst tycker jag att det är snyggt igen. Själv gillar jag ju att sticka flätor både på längden och tvären. Då blir det givetvis flätor på benvärmarna också. Till små barn brukar jag lägga upp ett antal maskor delbart med tre och sticka en avig maska och två räta i resåren som sitter nertill. Sedan ökar jag den ena räta maskan till 2 räta maskor. Det brukar bli en lagom ökning. 

Här ser ni mitt senaste projekt.

Min dotter ville ha en kjol. - Mamma den skall vara kort men den skall gå högt upp.

Ja,ha hur gör man då. Den skulle tydligen ha en massa mönster också.

Jag tror att jag förstod vad hon menade. Altså fick jag kolla in en del mönsterstickning, fram med miniräknaren och vips. Ja, visst börjar det likna något. 

I dag har jag kunnat njuta av den underbara höstsolen. Visst är det härligt när det är fint väder på sommaren. Men jag får nog säga att det är ännu härligar när man kan sitta i linne och kjol och njuta av solen i slutet av seotember. När man vet att det kanske kan vara den sista dagen detta året man värms av solen njuter man ännu mer. Men det  är faktiskt dags att tänka på både vantar och mössor, benvärmare och halskragar. Innan vi vet ordet av är Kung Bore här.

Ja, ha. Nu måste man tydligen snurra runt på alla bloggsidor som finns på hela nätet. Jag är ledsen att jag förnärmade dig Anima Mea. För det första hade jag inte en aning om att det fanns en som bloggade under detta namn. För det andra blev det gokänt direkt. Och för det tredje är min firma registrerad i detta namn. Jag kommer att arbeta under detta namn i många år framöver. Animamea, min själ mitt allt.

Fredag kväll- Jag har ätit gott. Fläskfile, klyftpotatis, kantarellsås, ( dom var faktiskt egenhändigt plockade i skogen). Till det en god sallad och ett gott rött. Ungdomarna gav sig av på var sit håll, Tjejen får skjuts hem, killen skall sova över. Det är alltid lite pirrigt i magen innan vi är samlade igen. Hönsmamma tror jag inte att jag är, men man är ju alltid lite orolig i allla fall.

Under dagen har jag gjort plats för de nya garnerna i butiken. Konstigt att platsen aldrig räcker till. Det nya strumpgarnet från Gjestal var  jätte mysigt. Det var sex nya härlig melerade färger. Som jag skrev häromdagen. Det är något särskilt med raggsockar. I går hade  jag en  kund i affären som tydligen stickar massor av strumpor.Jag har ett par danska kunder som stickar höger och vänster sturmpor. Nu var det ytterligare en dansk kund. Hon nöjde sig inte med att sticka höger och vänster strumpor utan hon stickade i en stortå också. Faktum är att strumpan kan ju inte snurra sig runt foten om man har en stortå som håller strumpan på plats. Det är så roligt att se allt som kunderna skapar.

Vad är det som är så speciellt med raggsockar. Det kommer ett nytt raggsocksgarn eller en ny färg. Man måste bara se hur det ser ut i ett par nya raggsockar.

Det första minnet jag har av raggsockar är vidrigt. Det var vinter och snö. Lovikkavantar, stickad olle i ett riktigt sticksigt ullgarn, galonbyxor, allväderssvtövlar med ett par raggsockar i. För det första hade jag nog ett kilo snöklumpar diglande från var vante. Det var nämligen väldigt svårt att greppa snöret till pulkan. Med mycket möda och stort besvär hade jag tagit mig upp för backen. Väl där uppe måste jag ta av mig detts blytunga vantar, böja mig ner och dra av först den ena stövlen och dra upp raggsocken. På med den och av med nästa stövel. Sedan var man lycklig i ca 90 sekunder. Det var den tiden det tog att åka med pulkan utför backen. Nu var det dags att börja den jobbiga färden upp för backen igen. Av med vantar, av med stövlat.

Ja, det är mitt första riktiga minne av raggsockar. Hur kommer det sig då att man bara älskar dom?????

Nu känns det som om hösten är här. Var tar brittsommarvärmen vägen. För min del hoppas jag att den kommer på Söndag. Då skall jag nämligen på skördefest. En härlig hantverksmarknad. Fullt av äpple, päron ,plommon och grönsaker av alla slag. Det roliga är att det är en kund som anmält mig till denna marknad utan min vetskap. Två år i rad har jag varit med. Denna kunden tyckte att jag skulle vara med i år också, så hon anmälde mig. Det tackar jag för. Riskan hade kanske varit att jag missat sista anmälningsdagen.

Så vad håller jag på med nu. Två halskragar med glittergarn insprängt, klara men trådarna skall fästas. Två par benvärmare är snart klara. Några par tossor bör man väl också få ihop innan söndag. Jag skulle helst se att jag fick med mig ett par mössor med "pälskant". Ja, ja dygnet har bara 24 timmar. Men man måste ha planer. Som tur väl är har jag ju redan ganska mycket uppstickat. Som sagt jag kommer att ligga i tills på söndag. 

Nu börjar det bli riktigt legitimt att krypa upp  i soffhörnet och sticka. Kvällarna börjar bli lite mörkare, man tänder ett ljus och brygger en kanna kaffe. Tv:n brukar ju stå på, men jag tittar inte särskilt mycket. Det mysigaste är nog när man sätter på värmen i uterummet,  tänder lite ljus där. Det bästa av allt är nog om man hittat en riktigt spännande deckare i talboksformat. Har man då tur så är det någon av dom andra i familjen som också vill vara med. Stieg Larssons böcker lyssnade jag och min dotter på tillsammans. Hon fixade med läxor och målade lite emellanåt. Detta är små triviala saker i livet som förmodligen skapar minnen att se tillbaka på.

Sticka lugnt.

Nu är utställningen över. Det har varit den roligaste och jobbigaste helgen på länge. Det kom ännu mer folk och kollade in alla alstren på söndagen. Snacka om att vi hade tur med vädret. Varmt och sol i två dagar. I dag vaknar man med mulet väder och dom varnar för regnskurar under dagen.

Men som sagt i dag skall jag ner och städa undan det sista. sedan är det dags att ladda för stickcafe på tisdag.

Nu är jag hemma. Första dagen på utställningen har gått väldigt bra. Dels så har ju vädret varit alldeles fantastiskt. Strålande solsken. Vi kunde ha alla sakerna upphängda utomhus. Det var bra. Då har man en annan överblick. dels var vi ett helt gäng som ställde ut stickade och virkade alster. sedan var det en tjej som visade sina handgjorda smycken. jag har länge letat efter snygga sjalnålar, men nu är det löst.

Första prototypen är tillverkad. Jag hoppas att jag skall få in en bra bild på den. Nu är det dags att ladda för morgondagen. hoppas att den blir lika bra.